Hästens färger har intresserat hästfolk i alla tider. Smak och mode har varierat och färgen har ibland haft symbolisk betydelse. Främst är det den vita hästen som varit föremål för beundran och dyrkan. Den vita hästen har sedan urminnes tider symboliserat helighet, renhet och seger och den rids av hjältar. I många mytologier förekommer vita hästar tillsammans med solgudarna. I grekiska mytologin drar vita hästar Apollons solvagn och dioskurerna, tvillingbröderna Castor och Pollux, som är söner till Leda, rider på vita hästar. Även modernare hjältar som seriefiguren Fantomen rider en vit häst, Hero.

I berättelsen om Apokalypsens fyra ryttare i Johannes uppenbarelse (6:2–8) i Nya Testamentet, symboliserar ryttaren på den vita hästen seger och erövring. ”Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge, och en segerkrans gavs åt honom, och han kom fram som segrare och för att segra.” (2000 års översättning). Fältherrarnas vita hästar går säkert tillbaka på tron att den vita hästen är lyckobringare.

Av de övriga apokalyptiska ryttarna symboliserar ryttaren på den röda hästen krig och blodbad, ryttaren på den svarta hästen hungersnöd och ryttaren på den gulbleka hästen döden. I den första svenska översättningen av Nya Testamentet (1526) kallas hästen black och inte gulblek. ”Sij, en black hest, och then som på honom satt, hans namn war Döden, och helvetet folgde honom effter.”

Den vita hästen var inte alltid så högt prisad hos beduinerna, vilket följande historia ur Wrangel (1962) belyser: En beduinhövding och hans son förföljdes av fiender och vänd till sin son sa hövdingen: ”Vilka hästar har ledningen hos våra förföljare?” ”Vita, far”, svarade sonen. ”Det är bra”, svarade fadern, ”låt oss rida ut i solen, då smälter de som snö om sommaren.” Efter en stund frågade fadern igen: ”Vilka leder nu?” ”Svarta”, skrek sonen. ”Det är bra. Vi rider in på stenig mark så är vi säkra, ty de är som sudanesiska flickor som inte kan gå barfota på sten.” De ändrade riktning och snart föll den svarta hästen. Hövdingen frågade för tredje gången: ”Vilka leder nu, min son?” ”Mörkfuxar och bruna, far.” ”Tryck in dina hälar, min son, och rid, rid för livet!”

Nomenklatur och färgbenämninga

Hästens färger indelas i blackfärger, standard- eller grundfärger samt färger som uppstått genom modifiering av standardfärgerna. Modifierande färganlag ger t.ex. gula, silver- skimmel-, skäck- och tigrerade färger.

Blackfärgen benämns brunblack, musblack och rödblack. Den ser blekare ut än motsvarande standardfärg. Orsaken är att håren endast har pigment på hårets yttre sida, den sida av hårstrået som hela tiden är vänt bort mot huden. Den andra sidan, den som är vänd mot huden, är i det närmaste pigmentlös. Samma modifierande anlag som finns hos standardfärgen finns även hos blackfärger.

Som standardfärger räknas brun, svartbrun, svart och fux. Bruna hästar har brun kroppsfärg men svart man och svans och svarta fötter. Färgen kan ha tre olika nyanser, mörkbrun, brun och ljusbrun. En svartbrun häst är både svart och brun. Täckhåret är svart eller nästan svart, mulen, nedra ögonlocket, flankerna och insidan av låren är ljust bruna eller gulbruna. Man, svans och extremiteter är svarta. Svarta hästar är helsvarta utan bruna hår. Fuxfärgade hästar är röda eller rödbruna och saknar utbredning av svarta hår. Standardfärgen fux benämns röd i sammansättningar, t.ex. rödblack, rödskimmel.

Gulanlaget modifierar standardfärgerna till gulbrun, gulsvartbrun, gulsvart och isabell om det är heterozygot. I homozygot uppsättning blir färgen nästan helvit. Silveranlaget modifierar brun till silverbrun och svartbrun och svart till silversvart. Anlaget har ingen inverkan på fuxfärgen.

Skimmelfärgerna utmärks av att vita hår är inströdda bland de färgade. Det finns två typer, avblekbara och konstanta. De avblekbara skimlarna bleknar med åldern och blir så småningom helvita eller nästan helvita. En avblekbar skimmel benämns enbart skimmel. Är födelsefärgen känd sätts den i parentes efter standardfärgen, t.ex. skimmel (född svart). Konstantskimlar benämns brunskimmel, svartskimmel, rödskimmel osv.

Skäcken har stora vita fläckar eller fält i hårremmen. Det finns flera olika genetiska typer av skäckar med olika utformning av skäckmönstren. En brun häst som har skäckanlag kallas brunskäck, en svart häst som har skäckanlag kallas svartskäck osv. Den tigrerade hästen har färgade fläckar på vit eller melerad botten. Fläckarna kan också vara vita på färgad eller melerad botten. Homozygota tigrar har få eller inga fläckar.

Dessa färger beskrivs mycket mer ingående i boken. Dessutom beskrivs flera modifierande färganlag än de som är nämnda här.

Tigrerade färger

Tigreringen är ingen enkel färg att beskriva. Det finns en stor variation av typer och mönster. Gemensamt för hästar som bär tigeranlaget är att ögonen har ”vit ögonvita”, dvs. vit senhinna (sclera). Ögonvitan går ända fram till regnbågshinnan (iris), liksom den gör hos människoögon. Tigerögat har därför ibland kallats för människoöga. Den vita senhinnan syns på fölet någon vecka eller månad efter födseln. Ett annat gemensamt drag är att huden runt ögon, mun, anal- och könsöppningar är flammigt prickiga. Detta framträder oftast under första levnadsåret. Ofta, men långt ifrån alltid, har de tigrerade hästarna vertikalt randiga hovar.

De tigrerade färgerna delas in i fem mönstertyper: leopardtigrerade, schabraktigrerade, snöflingetigrerade, melerat tigrerade och minimaltigrerade. Melerad betyder i detta sammanhang att hästen har vita hår blandade med färgade. Mängden vita hår i förhållande till färgade kan variera från ganska få till många. Meleringen liknar således skimmelfärgerna men ska inte kallas skimling. Meleringen ökar vanligen med hästens ålder. Hårremmen ljusnar då bakifrån och framåt. Nosryggen är oftast den mörkaste delen.

En leopardtigrerad häst är helprickig på i huvudsak vit bottenfärg. Den vita bottenfärgen ska ha större utbredning än vad som gäller för schabraktigrering. En leopardtigrerad häst kan ha melerat huvud, melerad hals, bog och ben. Prickarna har samma färg som grundfärgen. En svart leopardtigrerad har svarta prickar över hela kroppen. En brun leopardtigrerad har bruna prickar på huvud, hals och bål och svarta prickar på benen. Prickarnas färg kan mörkna med åldern. I man och svans är de färgade håren svarta. En fux som är leopardtigrerad har röda prickar över hela kroppen. Är färgen t.ex. gulbrun eller isabell är prickarna i täckhåren gula.

En homozygot leopardtiger har inga eller få, små, oregelbundet utspridda prickar. Homozygoten kan födas helvit, vit med s.k. lasyrtecken eller vit med färgad eller melerad framdel (huvud, hals, bog). De kallas i USA för fewspotted leopards, fåprickiga leopardtigrar.

En schabraktiger är en färgad häst med vit bakdel. Den vita bakdelen ska finnas från födseln. Det vita kan variera i utbredning från ett litet vitt fält på korset till att omfatta större delen av bålen, dock maximalt fram till en linje från mankens mitt till armhålan. Går det vita längre fram kallas den leopardtigrerad. Det vita ska vara mer eller mindre sammanhängande. Hästen ska inte se vitprickig ut. Då är den snöflingetigrerad eller melerad. En heterozygot schabraktiger har färgade fläckar i det vita. Homozygoten har inga eller mycket få färgade prickar. Hästens framdel kan vara fullfärgad (vanligt hos appaloosa) eller melerad (vanligt hos knabstruppern).

Det finns egentligen ingen naturlig gräns för det vita fältets storlek. Alla mellanlägen mellan schabrak och helvit är möjliga. Var gränsen sätts mellan schabrak- och leopardtigrering är en fråga för avelsförening och avelsförbund. I Danmark och USA får det vita gå fram till halsen och ner till frambenen. Att gränsen i Sverige är snävare satt beror på att det vita kryper framåt med åldern. Hästar som föds med vitt fram till halsen blir oftast helvita eller nästan helvita med tiden. Dessutom har de ofta prickar på framdelen.

En snöflingetiger är en färgad häst med enbart vita prickar. De vita prickarna ska vara tydliga och distinkta. En ansamling av vita, melerade hår anses inte vara en vit prick. Bottenfärgen är vanligen melerad. Fölen föds oftast enfärgade men prickigheten och meleringen uppträder med tiden och ökar med hästens ålder. Hur homozygota snöflingetigrar ser ut är oklart. Förmodligen är det ingen större skillnad mellan dem och heterozygoterna.

En melerad tiger har melerad hårrem (blandning av vita och färgade hår) med eller utan färgade prickar. Hårremmen kan alltså vara melerad utan prickar, melerad med färgade prickar eller melerad med både färgade och vita prickar. Fölen föds oftast utan melering. Denna uppträder med tiden och hästen ljusnar mer eller mindre kontinuerligt med åldern. Heterozygoter och homozygoter är ganska lika och svåra att skilja fenotypiskt. Möjligen har homozygoterna mera vitt i hårremmen.

Den minimalt tigrerade hästen har inga vita hår (utom eventuella vita tecken). Tigermönstret inskränker sig till den vita senhinnan i ögonen (tigerögon), prickig hud runt kroppsöppningarna och eventuellt randiga hovar. Är dessa tecken inte tydliga är det lätt att förväxla en minimaltiger med en häst utan tigeranlag. Förvåningen kan därför blir stor om den ger tigrerade föl.

En tigrerad häst kan ha en kombination av två eller flera mönster, t.ex. melerad schabraktigrerad, snöflinge- och schabraktigrerad eller en kombination av alla tre. Kombination av snöflinga och melering är ganska vanlig. Tigermönstren är inte stabila. De förändras med hästens ålder.

Tigreringens nedärvning.

Tigerfärgen nedärvs ofullständigt dominant och genen betecknas Lp (efter leopard). Mönstren påverkas av andra gener och man använder därför begreppet the leopard complex (tigerkomplexet) för att markera den genetiska komplexiteten. Ett av de modifierande anlag som påverkar tigermönstret kallas Patn1 (pattern 1). Det är ett enkelt dominant anlag som breder ut det vita över större områden på hästen. På svenska kan vi kalla genen för mönstergen 1. Det är ingen eller mycket liten skillnad i fenotyp för homo- och heterozygoter. Anlaget ger leopardmönster. Avsaknad av anlaget ger schabrakmönster. Hästar med Patn1 föds vanligen med 60–100 % vitt i hårremmen, de utan Patn1 med 0–40 % vitt. Föl som föds med 40–60 % vitt i hårremmen är svåra att klassificera med hjälp av fenotypen, eftersom graden av vitt på hästar med och utan Patn1 överlappar varandra. Det finns flera modifierande gener, men de är ännu okända.

Homozygoter för tigeranlaget (Lp/Lp) är nattblinda.

Appaloosa Horse Club Sweden  -  Let's get spotted!