Hästens Färger

Hästens Färger
Genetik och historik Av Bo Furugren.

ApHC har fått tillstånd av författaren Bo Furugren att publisera utdrag ur boken på ApHC hemsida, utdragen kommer att handla om dom enklare grunderna, historik och naturligtvis om tigrerade färger

All text & bilder och information från boken är skyddade enligt upphovsrättslagen och får således inte kopieras på något sätt.

För mer detaljerad information så rekomenderar vi er att köpa boken som finns att köpa här Bokus, Adlibris eller Palmkrons.com ISBN 978-91-88785-06-0.

Hästens Färger I Mytologi och Historia

Hästens färger har intresserat hästfolk i alla tider. Smak och mode har varierat och färgen har ibland haft symbolisk betydelse. Främst är det den vita hästen som varit föremål för beundran och dyrkan. Den vita hästen har sedan urminnes tider symboliserat helighet, renhet och seger och den rids av hjältar. I många mytologier förekommer vita hästar tillsammans med solgudarna. I grekiska mytologin drar vita hästar Apollons solvagn och dioskurerna, tvillingbröderna Castor och Pollux, som är söner till Leda, rider på vita hästar. Även modernare hjältar som seriefiguren Fantomen rider en vit häst, Hero.

I berättelsen om Apokalypsens fyra ryttare i Johannes uppenbarelse (6:2–8) i Nya Testamentet, symboliserar ryttaren på den vita hästen seger och erövring. ”Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge, och en segerkrans gavs åt honom, och han kom fram som segrare och för att segra.” (2000 års översättning). Fältherrarnas vita hästar går säkert tillbaka på tron att den vita hästen är lyckobringare.

Av de övriga apokalyptiska ryttarna symboliserar ryttaren på den röda hästen krig och blodbad, ryttaren på den svarta hästen hungersnöd och ryttaren på den gulbleka hästen döden. I den första svenska översättningen av Nya Testamentet (1526) kallas hästen black och inte gulblek. ”Sij, en black hest, och then som på honom satt, hans namn war Döden, och helvetet folgde honom effter.”

Den vita hästen var inte alltid så högt prisad hos beduinerna, vilket följande historia ur Wrangel (1962) belyser: En beduinhövding och hans son förföljdes av fiender och vänd till sin son sa hövdingen: ”Vilka hästar har ledningen hos våra förföljare?” ”Vita, far”, svarade sonen. ”Det är bra”, svarade fadern, ”låt oss rida ut i solen, då smälter de som snö om sommaren.” Efter en stund frågade fadern igen: ”Vilka leder nu?” ”Svarta”, skrek sonen. ”Det är bra. Vi rider in på stenig mark så är vi säkra, ty de är som sudanesiska flickor som inte kan gå barfota på sten.” De ändrade riktning och snart föll den svarta hästen. Hövdingen frågade för tredje gången: ”Vilka leder nu, min son?” ”Mörkfuxar och bruna, far.” ”Tryck in dina hälar, min son, och rid, rid för livet!”

Nomenklatur och färgbenämninga

Hästens färger indelas i blackfärger, standard- eller grundfärger samt färger som uppstått genom modifiering av standardfärgerna. Modifierande färganlag ger t.ex. gula, silver- skimmel-, skäck- och tigrerade färger.

Blackfärgen benämns brunblack, musblack och rödblack. Den ser blekare ut än motsvarande standardfärg. Orsaken är att håren endast har pigment på hårets yttre sida, den sida av hårstrået som hela tiden är vänt bort mot huden. Den andra sidan, den som är vänd mot huden, är i det närmaste pigmentlös. Samma modifierande anlag som finns hos standardfärgen finns även hos blackfärger.

Som standardfärger räknas brun, svartbrun, svart och fux. Bruna hästar har brun kroppsfärg men svart man och svans och svarta fötter. Färgen kan ha tre olika nyanser, mörkbrun, brun och ljusbrun. En svartbrun häst är både svart och brun. Täckhåret är svart eller nästan svart, mulen, nedra ögonlocket, flankerna och insidan av låren är ljust bruna eller gulbruna. Man, svans och extremiteter är svarta. Svarta hästar är helsvarta utan bruna hår. Fuxfärgade hästar är röda eller rödbruna och saknar utbredning av svarta hår. Standardfärgen fux benämns röd i sammansättningar, t.ex. rödblack, rödskimmel.

Gulanlaget modifierar standardfärgerna till gulbrun, gulsvartbrun, gulsvart och isabell om det är heterozygot. I homozygot uppsättning blir färgen nästan helvit. Silveranlaget modifierar brun till silverbrun och svartbrun och svart till silversvart. Anlaget har ingen inverkan på fuxfärgen.

Skimmelfärgerna utmärks av att vita hår är inströdda bland de färgade. Det finns två typer, avblekbara och konstanta. De avblekbara skimlarna bleknar med åldern och blir så småningom helvita eller nästan helvita. En avblekbar skimmel benämns enbart skimmel. Är födelsefärgen känd sätts den i parentes efter standardfärgen, t.ex. skimmel (född svart). Konstantskimlar benämns brunskimmel, svartskimmel, rödskimmel osv.

Skäcken har stora vita fläckar eller fält i hårremmen. Det finns flera olika genetiska typer av skäckar med olika utformning av skäckmönstren. En brun häst som har skäckanlag kallas brunskäck, en svart häst som har skäckanlag kallas svartskäck osv. Den tigrerade hästen har färgade fläckar på vit eller melerad botten. Fläckarna kan också vara vita på färgad eller melerad botten. Homozygota tigrar har få eller inga fläckar.


Dessa färger beskrivs mycket mer ingående i boken. Dessutom beskrivs flera modifierande färganlag än de som är nämnda här.


Tigrerade färger